Imibala och ACJ Phakade

I dag har vi haft ett möte med Theo, chef på Imibala. Detta är en man med massor av styrkor, en enorm drivkraft, med sinne för transparens och dessutom med förmåga att lyssna. Han började som konsult på Imibala för ungefär 2 år sedan och tog över rodret ca 1/2 år senare. Sedan dess har Imibala vuxit på många sätt. 

Theo, ett energiknippe!

Jag tror att man kan säga att huvuduppdraget är att se till att fattiga barn har skolutrustning så att dom kan gå i skolan och vara och se ut som alla andra barn. Forskning har visat att detta är den enskilt viktigaste faktorn för barnens välbefinnande i skolan!

Från att ha varit nere så lågt som 1100 barn är antalet nu över 3000. Personalen är utbytt mot yngre, friskare, friare krafter, som barnen har lättare att relatera till. Medelåldern är 27 år. Man pratar samma språk, lyssnar på samma musik, har lättare för att kommunicera och förstå varandra. Ruben, chauffören, är inte 27 men han är kvar, han fyller sina skor väl! Pieter likaså, matte- och datalärare, är också kvar och gör ett fantastiskt jobb.

Mycket mera har hänt, Imibala växer och lokalerna blir större. Balettskolan har varit igång ett tag nu, likaså Legocentrat och Biblioteket. Ett musikrum har skapats, en trädgård med vertikal odling har skapats med enkla medel. Allt är helt och rent. Inget är sönder och ingen skräp någonstans. Theo berättar att allt detta görs med ett syfte.

Josh är ansvarig för musik och drama. Han träffar många barn här.  En del vill i början inte prova att spela ett instrument men så ser dom att andra kan. Så klart dom också vill prova. Dom ser att det är fint och rent och hjälper snart till att hålla ordning och plocka upp skräp. 

Musikrummet!

Säkert 4 gitarrer och med ljudisolerad dörr, så fint!

Barnen kommer från mycket fattiga hem, där allt är sönder, möbler, porslin, sängar, föräldrar är trasiga, förhållanden är trasiga. Inget är helt och skräp ligger överallt. Man vill visa, lära ut att det behöver inte vara så. Med enkla medel, som inte behöver kosta så mycket, kan man hålla rent omkring sig och skapa en annan miljö. Imibala skall vara en fristad för barnen.

Här planterar man enkelt i plastflaskor och lär ut  vad som behövs, för att även kunna odla på en liten yta.

Morötter växer bra i gamla bildäck

Theo berättar att han har jobbat, bott i Sydafrika och mött sydafrikansk kultur i mer än 20 år. Han har sett hur människor, svarta människor tar alla gåvor, allt intresse och engagemang för givet. Det ingår inte i kulturen att säga tack. Man går bara vidare om inga krav ställs. Först nyligen lärde han sig något mycket viktigt. För att få något tillbaka måste man ställa krav!!

Denna lärdom har gjort att han börjat ställa krav på rektorerna i de 21 skolar där Imibala är verksamma. Ett möte dit alla 21 rektorerna var inbjudna genomfördes för ett par veckor sen. 8 kom inte, gav inte heller återbud. En av dom var Mr Majingo på ACJ Phakade, vår skola. Han är nu på röda listan! På mötet presenterades en överenskommelse, ett "Memorandum of Understanding"med väl genomtänkta samarbetsregler. För fortsatt samarbete måste detta accepteras och skrivas på av respektive rektor. 

Theo påtalade för oss att förra årets incident med hästarna på checköverlämningen, där barnen trodde att dom fick dessa vackra hästar som gåva, var en del av ett helt fel upplägg. Detta var riktigt tråkigt när det hände, vi gjorde fel i vårt välmenta oförstånd. Han erbjöd också sin/deras hjälp med upplägget vid nästa överlämnande som blir i mitten på mars nästa år. Säkert blir detta bra.

På vår fråga, berättar han att Madame, Mrs Gaynor Rupert, är mycket nöjd. Viktigast för henne är att barnen har det bra, att dom får det dom behöver och att utveckling för barnen prioriteras. Dom kommunicerar varje vecka. Familjen Rupert är måhända mycket rik men dom har definitivt hjärtat på rätta stället. Theo rekommenderade en bok, Fortunes, som handlar om de 5 rikaste familjerna i Sydafrika. Familjen Rupert fyller sin plats väl här. Theo poängterar också att alla kostnader för admin betalas av familjen Rupert. Alla donationer går 100 % direkt till barnen.

Sen åker vi på möte till ACJ Phakade, skolan där "100 Imibala Children" har sin hemvist. Vi ska träffa rektor Majingo. Theo följer med. Vi har också med oss fotbollskläder, en gåva från Gislövs IF i Skåne via Henrik och Anna Wetterstrand. 3 stora säckar med kläder och 1 stor säck med skor. Vi har lagt upp en plan. 

Finns det ett soccerteam? Finns det någon ansvarig för teamet? Vem skall ansvara för kläder, se till att dom inte stjäls eller säljs? Inga fler gåvor eller incitament utan motprestation.

Vi träffar Mr Majingo redan ute på parkeringen. Glad och välkomnande står han där med en herre vi inte känner igen. Han visar sig vara huvudansvarig för dom mindre barnen, en av tre head of department. Finns en för små barn, en för mellan, en för stora.

Mera talför än vad vi är vana vid berättar Mr Majingo att han uppfattat vårt/Imibalas arbete med våra 100 barn, som mycket viktigt. Allra viktigast var att även de fattigaste barnen hade samma kläder och utrustning som alla andra. Han tyckte att synundersökningar, glasögon och munhälsovård var viktigt också. Även föräldrarna uppskattade hjälpen dom fick. Mr Majingo lovade att skicka en rapport till oss om utfallet av våra insatser och hur det uppfattades, innan skolan slutar den 15/12.

Vi berättade om fotbollskläderna och javisst hade skolan ett soccerteam. Och det fanns en ansvarig! Och det fanns en tvättmaskin på skolan! Han skulle omgående kontakta den ansvarige för snar återkoppling till oss. 

Vi pratade också om pads and panties for the flickorna. Enligt Mr Majingo finns sanitary towels för alla flickor som behöver på skolan. Statliga pengar betalar för detta, vilket ju skulle innebära att Samiras pads and panties inte behövs längre.

Det visade sig också att alla volontärer hade försvunnit efter att Covid 19 översvämmat världen och Sydafrika. Så synd, vilket fint arbete dom gjorde, skötte både gympan på skolan, hade ansvar för pads and panties, sex och samvaroutbildning för de äldre klasserna och mycket mera.

V avslutar i god anda. Vi åker tillbaka till Imibala för lite efterdiskussion med Theo och Tracey. Området Nomzamo, som vi åker igenom, visar sig tyvärr från sin sämsta sida. Skräp överallt, slitet och smutsigt. En stor vattenläcka gör att det luktar starkt av avlopp. Men skolan såg fin och välhållen ut. Grönsaksodlingar vid infarten såg relativt välhållna ut. Över 1400 elever går där och fortfarande, pga covid 19, turas barnen om att komma, 2 dagar en vecka, 3 nästa.

Väl framme vid Imibala, Theo är misstänksam, vi får se, rapporten kan lika väl bli ett litet mail. Men vi tror att han överraskar oss. Säkert är det tydligt att vi lierar oss och det vore väldigt dumt att schabbla bort en av de kor som föder en!!

Vi får se, andra saker på gång är matteprojektet, jag ska kontakta våra optiker Bettan och Jan, för att se om dom väntas hit till Sydafrika. Vi får fundera på munhygienprojektet och Theo lovar att kolla upp om sanitetsbindor distribueras i den omfattning man hoppas dvs att det inte bara är i skolan man får bindor utan till hemmabehov också. Sanitetsbindor är dyrt! 

Likaså ska Stefan kolla upp om vår IKEA vän är på väg hit. Detta för att se om IKEA kan tänka sig att sponsra Imibala, som dessutom växer, inte bara i Sydafrika utan man håller på att skaffa flera kontor i Europa också. Intressant, så mycket händer, vilket helt klart är dynamiske och otroligt energiske Theo förtjänst. Man blir glad och imponerad över alltsammans!

Denna fina väggmålning har en tidigare Imibalaelev, nu nästan vuxen, gjort.

Tereo, den lilla skolan för barn med inlärningssvårigheter, blomstrar med hjälp av Imibalastöd och support. Man fann att tidigare rektor stal barnens pengar, datorer mm. I dag drivs skolan av en annan person och alla 70-80 barnen där kommer till Imibala, deltar i olika aktiviteter och får stöd och hjälp. 

Med hjälp av 4 psykologer som numera är knutna till Imibala fann man att en av deras elever, som var tyst, inbunden och svår att få kontakt med istället var en klok kille. Han testades och befanns vara mycket intelligent, näst intill på geninivå och därmed understimulerad. Denna unga person börjar i januari 2022 på en skola i Kapstaden för exceptionellt begåvade barn, vilken glädje och vilken solskenshistoria!

Besök hos Emily på Emily´s Playschool

Ett av våra skötebarn är Emily´s playschool. Emily får en donation från Fredagsgolfen på 2000 Rand varje månad tom april 2022. Den är tänkt att gå huvudsakligen till mat. Vi hoppas att den fortsätter även efter april månad. 

Via Lena och Karl-Gustav har stiftelsen H & P Borén skänkt 6000 kronor, som ska gå till speciellt näringsrik tillika god, mättande och billig gröt, My Life Porridge. Barnen får en portion varje dag och denna enda portion täcker i princip hela det dagliga näringsbehovet. Gröten har gjort stor nytta och pengarna kommer att räcka näst intill hela 2022 också. 

Vingården Waterkloof fullföljer sina åtaganden och betalar 3000 Rand i månaden, som huvudsakligen går till löner. Sen har Emily säkert flera sponsorer, som hon inte är så pigg på att informera mig om. Hon får dessutom regelbundet ett statligt bidrag. Alltså har hon det ganska bra men att driva en liten skola med 60-70 barn, med löner, Montessoripedagogik och mat kostar pengar. 

Vi är många som har varit och är involverade i Emilys skola. Bärbel, Ann-Louise, Ann-Mari, Eva L, Lena G, Lisa, jag och säkert flera som jag inte kommer på just nu. 

Jag åker dit och hälsar på en torsdag i slutet på november. Dessförinnan har Emily och jag stämt av att en grötleverans som skulle skett i augusti/september får ske nu istället. Pengar fanns på plats men beställningen hade uteblivit. I dagarna kom den, allt väl.

När jag kommer dit är tandhygenist Wasiefa där på besök. Vi känner varann från hennes engagemang på ACJ Phakade och samarbetet med den svenske tandläkaren Kerstin Lundgren.

Emily själv med munskydd som åkte ner litegrann när vi skulle ta kort. Annars sitter det som gjutet hela tiden.

Nytt för i år, plantering med kål och sallad. I bakgrunden syns alfabetet som vår vän Bärbel målat på staketet.

Wasiefa undervisar i munhygien och tandborstning. Hon inspekterar och flourbehandlar  barnens tänder och skickar barnen med karies till tandläkare. 

Ingrid och Wasiefa sorterar tandkräm och tandborstar. Det är Wasiefas andra besök här. 

Nöjda barn som fått sin tandborste och tandkräm. I bakgrunden till höger står Emilys son, som hjälper till här till barnens stora förtjusning. Precis som på alla skolor i Sverige också är det ju mest tjejer, som arbetar i skolan.

Mitt i all denna tandvård så har jag med mig vindruvor och mashmallows, inte helt passande så klart men säg den som inte blir glad när en får en seg och god mashmallow.  

Men bara 2 veckor efter detta besök så får jag reda på att Emilys son Emile, som är med på bilden, är död!! Så oändligt sorgligt. Han var på ute på lördagkvällen i Sir Lowry´s pass Village och hittades tidigt söndag morgon knivskuren och död. Vad som hände, vet man inte riktigt. Man vet inte heller om droger eller alkohol var en del av skeendet. Men vad man vet är att en ung människas liv tog slut i förtid och helt i onödan. Hans tre syskon förlorade en bror och mamma Emily har nu bara tre barn och inte fyra. 

Golfresa till Hermanus

Det börjar med att broder Ulf vill åka ut, spela lite golf och se sig omkring. Han pratar med goda vännerna Kerstin och Rolf och snabbt och lätt är sen en tripp till Hermanus arrangerad. Vi får följa med och lördagen den 20/11 bär det av. På Mulligans B&B i Hermanus checkar vi in, njuter en GT, möter övriga vännerna och konstaterar att här bor man bra. Rolf och Kerstin har bott här förut, för oss, Mirre och Ulf och för Christina och Kjell är allt nytt. För 700 Rand per person och natt får vi husrum och frukost, perfekt. Dessutom på bästa läget, vid 27e hålet på Hermanus Golfbana. 

Middag intas på en riktig pärla, La Pentola, nere i Hermanus centrum. Mycket god mat, som serverades rykande het! Jag åt en pasta med räkor, bläckfisk och musslor, så gott! Och trevligt hade vi. En del såg dessutom en val plaska runt lite längre ut i viken.

La Pentola, här har vi ätit, är mätta och nöjda och väntar på vår Tuk Tuk taxi för att ta oss hem i mörka natten.

Inne på La Pentola. Mirre och Ulf hamnar i en sluttande soffa, som med ett vant handgrepp justeras till bättre sittvänlighet av vår kompetenta servitris.

Nästa morgon är det inget strålande väder. Vi ska åka till Ganzbaai GK, som ligger 4 mil från Hermanus. Den är Sydafrikas sydligaste golfbana. Vi kommer fram efter att ha letat oss fram på små och omärkta vägar. Inga skyltar till Ganzbaai GK så långt ögat kunde nå. Det blåser ordentligt och regnet hänger i luften. 

Väl framme tas vi emot, betalar 170 Rand var för att spela 9 hål. Det är en linksbana och vi kan se på långt håll att detta är den tufsigaste fairway vi sett sen vi besökte vår kära hemmabana, Figeholms GK i juni i år. Det besöket var den första och enda gången 2021.

Mirre, Kerstin och jag. Vårt enda kort från Ganzbaai GK, lika suddigt och tufsigt som banan.

Men trots allt, buskar och häckar gav ganska mycket lä. Regnet varade bara en liten stund. Mycket få bunkrar och vattenhinder förgyllde tillvaron något. Vi spelade våra 9 hål och hade man bara tillräckligt med kläder på sig i kylan var det ganska OK. Nu har vi iallafall spelat på Afrikas sydligaste golfbana! En gång och aldrig mera!

Vi tog en fika före avfärd. Somliga förgyllde kaffet med en Jägermeister, som satt fint i kylan. Allt var billigt. Ett gäng gubbar satt i inre rummet och drack öl eller annat starkt och gott, säkert hängde dom där mest varenda dag.

Dags för lunch, det blev på Rosemary´s restaurang i Ganzbaai. Inte så tokigt, vi åtta var de enda gästerna och säkert förgyllde vi Rosemary´s dag med vår närvaro. Kvällens måltid intogs på Harbour Rock i Hermanus Nya hamn. Mycket trevligt och gott men inte så  gott som på La Pentola. Den var oslagbar. Barbro och Bengt-Anders, ännu ett par från Göteborg, dök upp för att vara med på middag och golf i morgon på Hermanus.

Gänget på Harbour Rock. Precis utanför slår vågorna in mot hamnpiren. Härifrån utgick vi när vi åkte ut på valsafari för två år sedan.

Mulligan drivs av Yvonne och Paul, som ni ser här i full aktion bakom bardisken.

Paul är musiker och Stefan lånar raskt hans gitarr och spelar med både känsla och bravur, som alltid.

Bengt-Anders, Ulf, Kjell, Mirre och Stefan i soffan på Mulligans bar.

Kerstin, Christina och jag mår fint efter kvällens utsvävningar. I bakgrunden syns Pauls samling av Beatlesfotografier. Paul hade också gjort ett hole-in-one på Hermanus. Den bollen satt monterad i en tavla på barväggen.

Efter en sista natt på Mulligans är det dags för resans höjdpunkt, att spela golf på Hermans golfklubb. Jättefin golfbana som består av tre banor, östra, norra och södra. Lite förvirrande att få golfklockan att fungera för övrigt fungerade allt bra. Den var vacker med mycket planteringar, ondulerade greener och fairways och trång och tricksig på många sätt. Själv spelade jag inte på topp och tyckte att banan var svår. Det var jag den enda som tyckte så det var den säkert inte.

Hermanus GK, här bred och fin. Rolf har precis slagit på fairway.

Söta små springbookhjortar kan man se överallt.

Mulligans B&B vid 27e hålet. I lusthuset intogs vår GT vid ankomsten.

Dock, även den prövningen tog slut och sen går man vidare mot nya djärva mål. Jag spelar gärna där igen så det bådar gott för framtiden.

Det var en riktigt trevlig helg, så mysigt att åka väg på en tripp tillsammans med glada människor. Tack Ulf, Kerstin och Rolf för att ni arrangerat detta så bra!

Födelsedagar!

 I november har vi fyra födelsedagar i familjen, Viola, Lisa, jag själv och min bror Tommy, i december fyller Ola och Peter år. Min mamma Alice skulle ha fyllt 101 år den 4 november.

Första födelsedagsgrisen är Viola, som fyller 11 år den 2 november. Violas önskelista kom aldrig fram riktigt men det blev ju så bra ändå. Den roligaste presenten, vi hoppas för Viola också, men helt klart för oss, var att Viola tar med sig en kompis och kommer en lö-sön i maj/juni till oss i Göteborg. Viktigaste händelsen då blir en heldag på Liseberg och sen får vi se. Vi kan spela mini-golf, åka Paddan, kanske hälsa på hos Therese och hennes hästar. Vad hinner man med? Vi får se!

Jag tror att det är presentkortet med Lisebergstrippen Viola har i handen. Underbart härligt med en så glad och strålande födelsedagsgris!

Viola i tröjan, som kommer att passa fint i stallet. Sitter ju perfekt. Tack Lisa, för fint tips! Tur att vi har dig som kan tipsa lite!

Glada Viola, som dessutom är så otroligt engagerad i det hon gör och så målinriktad! I november har hon sålt både jultidningar åt en firma och julblommor och ljus mm åt en annan Hennes mormor är alltid en bra kund. 

Kära mamma Alice missade sin 101 födelsedag. Säkert har hon det bra där hon är. Så fånigt som det är hör hon på något sätt hemma i Surteby Kyrka bland alla molnen och änglarna i  den fina takhimlen. 

Kära mamma Alice, så här satt du så väldigt ofta, vid ditt skrivbord med alla dina kära saker runt omkring dig. Så här kommer jag ihåg dig allra bäst och mest. Tack kära mamma för allt du gjort och betytt för mig, mina syskon och alla våra familjer.

Nu vilar du här med pappa och Bertil och jag vet att du tyckte att det kändes bra när vi var här och tittade. Då träffade vi vaktmästare Börje och han sa att det fanns plats till dig också.

Dotter Lisa fyller 43 i år den 11 november, åren rullar ju bara på. Lisas födelsedag firas nästan alltid med ett besök på thairestaurangen Kho Phangan inne i stan, glad, färggrann och med god thaimat.

Mitt bland alla, så mysigt att öppna paket i stor skön säng omgiven av alla nära och kära

Ljus, flagga, tulpaner och serpentiner och morgontidning, härligt! Grattis kära Lisa på din dag!

Min tur den 12 november, 74 år blir det denna gång. Ganska mycket, så skönt att det finns så mycket att vara glad för! Att hela familjen inklusive Stefan och jag själv mår bra och är friska och krya är ju nummer 1. Att det går bra för alla barn, barnbarn, svärsöner och svärdöttrar på jobb och i skolan är det näst bästa. Sen finns det mycket annat att glädjas åt, tex att klimatmötet i Glasgow gick hyfsat, att klimatet hoppat upp på agendan på många ställen, att rejäla och (tror vi) handlingskraftiga Magdalena Andersson har blivit statsminister och mycket mera ..

Mycket rosor på min dag, tack käraste Stefan och hela underbara familjen!

Min bror Tommy fyller 68 år den 16 november. Han arbetar fortfarande med sitt rörläggeri och tycker det är roligt. Grattis till dig, Tommy, på din Dag. 

Ola, Lisas man och vår svärson har födelsedag den 1 december. Grattissamtal till Ola visar att han bara mår superbra och har en härlig dag. Affärerna går bra, bilen går bra, familjen sköter sig, tror jag och allt gott. Det blir middag på ny hamburgerrestaurang på Lidingö med kära familjen. Grattis Ola!

Grattis Ola! Nu vet vi tom vad som finns i ditt största, mest spännande paket, en dunjacka!

I dag är det den 2 December och då fyller Peter 38 år, Grattis käraste Peter! Vi vet att du skulle fira med att bada och busa i ett vattenland, sen skulle ni ut och åka yacht och sen blir det middag ute på kvällen. Vi har skickat en bukett blommor som vi hoppas var både stor och vacker. Snart ska vi ringa och gratta! Måste bara vänta på Stefan, som åkte ner till rangen och skulle slå några bollar!

Grattis Peter, härligt att fylla år! Snabbaste paketöppnaren var Valeria! 8 paket på rekordfarten  2 minuter, svårslaget! Den lilla tösen kan konsten att koncentrera sig på uppgiften! Lillasyster övervakar! 

Snygga glasögon!  Bra present i värmen, kramis!

Födelsedagsfirande ombord, härliga tider!

Golflivet, mera golf än i Sverige!

 Ja, helt klart är det mera golf här än i Sverige. Vi spelar tisdagsgolf på Stellenbosch GK,  fredagsgolf på Strand och vi tar golflektion varje måndag kl 10.30 hos Gert på Golf Village. Vi är medlemmar på Strand och det är också där vi varje år har vår Imibala Golf Cup (utom förra året förstås, när coronan debuterade i vår värld). 

Strands fina golfklubb, som succesivt genomgår det ena ansiktslyftet efter det andra.

Sen kan det bli någon extra golfutflykt då och då. Det känns bra, vi tycker verkligen att det är så kul. Massor av motion i vackert väder på fina gröna ytor och dessutom utmanas man hela tiden. En dag spelar man riktigt bra och tror, det här kan jag och nästa dag går det eländigt dåligt. 

Men Stefan gjorde en strålande runda för 2 veckor sen och blev herrarnas etta på fredagsgolfen. 37 poäng, varmt och kärt grattis till Stefan!

Hipp, hipp, hurra, vinpris, vandringspokal i form av en giraff och så får man hålla tal förstås! Grattis en gång till!

Medalj i blått band får man ju också. På den står det Segrare Fredagsgolfen 20/21!

 Observera tangorabatten, den tunna, smidiga lilla mustaschen, som Stefan har odlat för att November månad är ju mustaschmånad! Man odlar mustasch för att minna om prostatacancer.

Segraren bland damerna, Kerstin, får ett segrarmärke i rött sidenband. Hennes vandringspris är en grön afrikansk "pärldocka", som Stefan och jag inköpt, jättefin.

Herr kommer herrvinnarna 2-6, grattis Kjell, Klas, Sven-Åke, Lars-Göran och Bengt -Anders!

Damvinnare 2-6, varmt grattis till Mirre, Margareta, Anna, Christina och Bodil!

Och här sitter vi och ser inte fundersamma ut. Vi kanske hoppas på Lucky Draw, där det lottas ut ett antal vinflaskor, som inte gick åt till segrarna i gänget.

Sen tränar vi ju en hel del på Golf Village och där träffar vi ju också Gert varje måndag. Golf Village har fått en ny restaurang, Frans, som har blivit ett tillhåll för icke golfspelande youngsters. På söndag eftermiddagar är det dessutom levande musik och då blommar hålligånget upp. Tajtaste kläderna, skyhöga klackar och massor av gung i kroppar, som plötsligt bara börjar dansa! Helt otrolig stämning, musiken dånar! Fantastiskt kul men säkert tur att det bara är på söndagar. Vem klarar att träna golf med högsta ljudvolymen i örat? Inte så många men söndagar em är ju perfekt och mysigt!

Stilstudie på vinnaren!

4-5 tjejer dansade och gungade här hur länge som helst. Härlig rytm hade dom allihopa

Man måste bara vara med säger kompisen Lars-Göran från Göteborg

Men vet ni vad som händer veckan efter på Fredagsgolfen? Självklart så glöms vandringspriset hemma så Stefan störtar hem och hämtar det efter avslutad golfrunda men före prisutdelning. Och hur blir det då? Jo, Stefan vinner igen förstås! På 36 poäng! Bra jobbat Stefan, så roligt!

Här står han, veckan efter! Giraffen är med och så kommer 2 flaskor vin till, en vinnarflaska och en lagprisflaska. Mycket nöjd Stefan, Grattis!! Och nu är det december, mustasch borta! Synd, den var ju lite fånig och lite töntig men man blev glad av den, fniss, fniss!

Vad händer sen då? Jo, det blir tisdagsgolf efter fredagsgolfen och tror ni inte att det blir vinst igen! Denna gång storslam! Etta på 45 poäng och 88 slag!

Tredje vinsten på 10 dagar! Här tas ett nytt vandringspris emot, två fina bokstöd! Man kan bara gratulera, kärt grattis en gång till, Stefan! Bra jobbat!

Men, vad händer sen? Jo, min tur, 42 poäng på Stellenbosch fina bana och så klart att det kändes mysigt.

Det är ju så mysigt när spelet bara fungerar en hel runda. Alla slag blir helt enkelt riktigt bra. Man blir så glad!

Tacktal måste man hålla! Keps på, pris från Stellenboschklubben, är ju inte riktigt min "cup of tea" men man får stå ut.