Imibala och ACJ Phakade

I dag har vi haft ett möte med Theo, chef på Imibala. Detta är en man med massor av styrkor, en enorm drivkraft, med sinne för transparens och dessutom med förmåga att lyssna. Han började som konsult på Imibala för ungefär 2 år sedan och tog över rodret ca 1/2 år senare. Sedan dess har Imibala vuxit på många sätt. 

Theo, ett energiknippe!

Jag tror att man kan säga att huvuduppdraget är att se till att fattiga barn har skolutrustning så att dom kan gå i skolan och vara och se ut som alla andra barn. Forskning har visat att detta är den enskilt viktigaste faktorn för barnens välbefinnande i skolan!

Från att ha varit nere så lågt som 1100 barn är antalet nu över 3000. Personalen är utbytt mot yngre, friskare, friare krafter, som barnen har lättare att relatera till. Medelåldern är 27 år. Man pratar samma språk, lyssnar på samma musik, har lättare för att kommunicera och förstå varandra. Ruben, chauffören, är inte 27 men han är kvar, han fyller sina skor väl! Pieter likaså, matte- och datalärare, är också kvar och gör ett fantastiskt jobb.

Mycket mera har hänt, Imibala växer och lokalerna blir större. Balettskolan har varit igång ett tag nu, likaså Legocentrat och Biblioteket. Ett musikrum har skapats, en trädgård med vertikal odling har skapats med enkla medel. Allt är helt och rent. Inget är sönder och ingen skräp någonstans. Theo berättar att allt detta görs med ett syfte.

Josh är ansvarig för musik och drama. Han träffar många barn här.  En del vill i början inte prova att spela ett instrument men så ser dom att andra kan. Så klart dom också vill prova. Dom ser att det är fint och rent och hjälper snart till att hålla ordning och plocka upp skräp. 

Musikrummet!

Säkert 4 gitarrer och med ljudisolerad dörr, så fint!

Barnen kommer från mycket fattiga hem, där allt är sönder, möbler, porslin, sängar, föräldrar är trasiga, förhållanden är trasiga. Inget är helt och skräp ligger överallt. Man vill visa, lära ut att det behöver inte vara så. Med enkla medel, som inte behöver kosta så mycket, kan man hålla rent omkring sig och skapa en annan miljö. Imibala skall vara en fristad för barnen.

Här planterar man enkelt i plastflaskor och lär ut  vad som behövs, för att även kunna odla på en liten yta.

Morötter växer bra i gamla bildäck

Theo berättar att han har jobbat, bott i Sydafrika och mött sydafrikansk kultur i mer än 20 år. Han har sett hur människor, svarta människor tar alla gåvor, allt intresse och engagemang för givet. Det ingår inte i kulturen att säga tack. Man går bara vidare om inga krav ställs. Först nyligen lärde han sig något mycket viktigt. För att få något tillbaka måste man ställa krav!!

Denna lärdom har gjort att han börjat ställa krav på rektorerna i de 21 skolar där Imibala är verksamma. Ett möte dit alla 21 rektorerna var inbjudna genomfördes för ett par veckor sen. 8 kom inte, gav inte heller återbud. En av dom var Mr Majingo på ACJ Phakade, vår skola. Han är nu på röda listan! På mötet presenterades en överenskommelse, ett "Memorandum of Understanding"med väl genomtänkta samarbetsregler. För fortsatt samarbete måste detta accepteras och skrivas på av respektive rektor. 

Theo påtalade för oss att förra årets incident med hästarna på checköverlämningen, där barnen trodde att dom fick dessa vackra hästar som gåva, var en del av ett helt fel upplägg. Detta var riktigt tråkigt när det hände, vi gjorde fel i vårt välmenta oförstånd. Han erbjöd också sin/deras hjälp med upplägget vid nästa överlämnande som blir i mitten på mars nästa år. Säkert blir detta bra.

På vår fråga, berättar han att Madame, Mrs Gaynor Rupert, är mycket nöjd. Viktigast för henne är att barnen har det bra, att dom får det dom behöver och att utveckling för barnen prioriteras. Dom kommunicerar varje vecka. Familjen Rupert är måhända mycket rik men dom har definitivt hjärtat på rätta stället. Theo rekommenderade en bok, Fortunes, som handlar om de 5 rikaste familjerna i Sydafrika. Familjen Rupert fyller sin plats väl här. Theo poängterar också att alla kostnader för admin betalas av familjen Rupert. Alla donationer går 100 % direkt till barnen.

Sen åker vi på möte till ACJ Phakade, skolan där "100 Imibala Children" har sin hemvist. Vi ska träffa rektor Majingo. Theo följer med. Vi har också med oss fotbollskläder, en gåva från Gislövs IF i Skåne via Henrik och Anna Wetterstrand. 3 stora säckar med kläder och 1 stor säck med skor. Vi har lagt upp en plan. 

Finns det ett soccerteam? Finns det någon ansvarig för teamet? Vem skall ansvara för kläder, se till att dom inte stjäls eller säljs? Inga fler gåvor eller incitament utan motprestation.

Vi träffar Mr Majingo redan ute på parkeringen. Glad och välkomnande står han där med en herre vi inte känner igen. Han visar sig vara huvudansvarig för dom mindre barnen, en av tre head of department. Finns en för små barn, en för mellan, en för stora.

Mera talför än vad vi är vana vid berättar Mr Majingo att han uppfattat vårt/Imibalas arbete med våra 100 barn, som mycket viktigt. Allra viktigast var att även de fattigaste barnen hade samma kläder och utrustning som alla andra. Han tyckte att synundersökningar, glasögon och munhälsovård var viktigt också. Även föräldrarna uppskattade hjälpen dom fick. Mr Majingo lovade att skicka en rapport till oss om utfallet av våra insatser och hur det uppfattades, innan skolan slutar den 15/12.

Vi berättade om fotbollskläderna och javisst hade skolan ett soccerteam. Och det fanns en ansvarig! Och det fanns en tvättmaskin på skolan! Han skulle omgående kontakta den ansvarige för snar återkoppling till oss. 

Vi pratade också om pads and panties for the flickorna. Enligt Mr Majingo finns sanitary towels för alla flickor som behöver på skolan. Statliga pengar betalar för detta, vilket ju skulle innebära att Samiras pads and panties inte behövs längre.

Det visade sig också att alla volontärer hade försvunnit efter att Covid 19 översvämmat världen och Sydafrika. Så synd, vilket fint arbete dom gjorde, skötte både gympan på skolan, hade ansvar för pads and panties, sex och samvaroutbildning för de äldre klasserna och mycket mera.

V avslutar i god anda. Vi åker tillbaka till Imibala för lite efterdiskussion med Theo och Tracey. Området Nomzamo, som vi åker igenom, visar sig tyvärr från sin sämsta sida. Skräp överallt, slitet och smutsigt. En stor vattenläcka gör att det luktar starkt av avlopp. Men skolan såg fin och välhållen ut. Grönsaksodlingar vid infarten såg relativt välhållna ut. Över 1400 elever går där och fortfarande, pga covid 19, turas barnen om att komma, 2 dagar en vecka, 3 nästa.

Väl framme vid Imibala, Theo är misstänksam, vi får se, rapporten kan lika väl bli ett litet mail. Men vi tror att han överraskar oss. Säkert är det tydligt att vi lierar oss och det vore väldigt dumt att schabbla bort en av de kor som föder en!!

Vi får se, andra saker på gång är matteprojektet, jag ska kontakta våra optiker Bettan och Jan, för att se om dom väntas hit till Sydafrika. Vi får fundera på munhygienprojektet och Theo lovar att kolla upp om sanitetsbindor distribueras i den omfattning man hoppas dvs att det inte bara är i skolan man får bindor utan till hemmabehov också. Sanitetsbindor är dyrt! 

Likaså ska Stefan kolla upp om vår IKEA vän är på väg hit. Detta för att se om IKEA kan tänka sig att sponsra Imibala, som dessutom växer, inte bara i Sydafrika utan man håller på att skaffa flera kontor i Europa också. Intressant, så mycket händer, vilket helt klart är dynamiske och otroligt energiske Theo förtjänst. Man blir glad och imponerad över alltsammans!

Denna fina väggmålning har en tidigare Imibalaelev, nu nästan vuxen, gjort.

Tereo, den lilla skolan för barn med inlärningssvårigheter, blomstrar med hjälp av Imibalastöd och support. Man fann att tidigare rektor stal barnens pengar, datorer mm. I dag drivs skolan av en annan person och alla 70-80 barnen där kommer till Imibala, deltar i olika aktiviteter och får stöd och hjälp. 

Med hjälp av 4 psykologer som numera är knutna till Imibala fann man att en av deras elever, som var tyst, inbunden och svår att få kontakt med istället var en klok kille. Han testades och befanns vara mycket intelligent, näst intill på geninivå och därmed understimulerad. Denna unga person börjar i januari 2022 på en skola i Kapstaden för exceptionellt begåvade barn, vilken glädje och vilken solskenshistoria!