Imibala Golf Cup söndag 6/2!

 Så är den då här, Imibala Golf Cup dagen, söndag den 6/2 2022. Fortfarande lider Sydafrika av Covid effekten så tillvida att antalet hitresande svenskar och turister är färre. För övrigt fungerar Sydafrika som vanligt. Restriktionerna med munskydd, handtvätt, handsprit, ta tempen och skriva upp sitt namn och telnr för spårning är dock kvar.

Som vanligt hade vi ett fantastiskt gäng medarbetare, som oförtröttligt hjälpte oss med allt från början till slut denna dag. Annemarie och Eric hjälpte oss att köra dit alla vinflaskor kvällen före och kom tidigt nästa dag. Annika Havsfors var en klippa, sålde lotter och hjälpte till med prisbordet. Ulla, Carola, Bengt, Ulrika, Siv och många fler hjälpte till under dagen och före och efter, tack snälla, underbara allihopa! Utan er alla hade det aldrig gått så fint!

Det blev 60 spelande i årets cup. 72 var anmälda som mest men bortfallet i slutet blev ganska rejält. Men vi som kom hade en strålande trevlig dag. Alla bjöds på fika, muffins och en mugg med yoghurt och frukt vid ankomst. En flaska vin från Madame Rupert och en dagvoucher till Golf Village blev som vanligt en fin present till alla spelare.

Lotterivinster och vin och vouchrar tänkta för auktionen presenterades på långbord. Tre lotterier hade vi (kunde absolut haft 4), lotterna kostade 50 rand st och sålde slut alldeles för fort. 

Annika och Carola (från Svalorna)var absolut första lottförsäljare

Christina, Lars och Inger köpte gärna

Eric skötte listan på vilka som fått våra gåvoflaskor

Ulla hjälpte till och var en klippa

Imibala-gänget, Theo, Jodine, David och Pieter

Tee off var kl 11.30. Strålande väder, soligt och fint, kanske lite varmt. Första rundan avslutades vid 16-tiden. Sen fanns tid för dusch och mingel. Kl 16.30 kom Ruben och Thuli från Imibala med 4 pigga barn från ACJ Phakade. Vi hade planerat in en golflektion med Strands pro Helena och det tyckte dom var kul. 

Nu är vi här och ni ska få lära er lite om att spela golf!

Tennisbollar som landar på ett stick on board fungerar bra, när man ska lära sig. Killarna hade helt klart kollat golf på TV/nätet. 

Här har vi avverkat 9 hål och halva rundan

Nina och Lisa ser ut att må bra i värmen

Detta gjorde ni bra, tjejer och killar, har ni haft kul? Svaret var ett solklart Jaaa!

Dags för drink före maten. En alkoholfri och en med alkohol i, mycket populärt och väl tilltaget. Allt tog slut, underbart!

Grillade kycklinglår, rostad potatis, sallad, coleslaw, nybakade bullar med smör, jättegott! Alla tyckte det var gott. Så roligt, Strand är verkligen inte berömd för sin goda mat men detta var fint. Bra jobbat Rowan och Whitney och säkert hade Gigi, den nya eventsmanagern med ett finger i spelet. 

Thuli och Ruben, välbekanta för både barnen och oss, var med hela tiden

Dags att säga hej då och tack för i dag. Mätta och belåtna efter en bra kycklingmiddag.

Så dags för Lotteridragning, Annika och Christina turades om att dra. Mirre var sekreterare och skrev upp alla vinnare, ovärderlig hjälp. Stefan var sen auktionsförrättare och den sysslan skötte han med den äran! Jättebra jobbat, Stefan! 

Vi fick in 30 300 Rand på 4 flaskor rasande fint vin varav två Magnum och 3 vouchrar med övernattningar på olika små hotell och B&B. Fantastiskt bra, vilken generositet och måste man säga, köpglädje, jättebra! På lotterierna fick vi in 15 000, strålande det också!

Golfprisutdelning är nästa punkt på programmet! Och det var härligt! Vår norrman, the one and only Olav Fossan presterade mycket bra och vann första priset och därmed fick han ta över Imibalakometen, vårt vandringspris. Pieter på Imibala blev första Runner up och vann också tävlingen Lägst antal slag med 79 slag. Bästa dam var Nina Lövell, bra jobbat!

Ola presentas med komet, vin och voucher, varmt Grattis Ola till fint spel!

Bästa dam och bästa kvinnliga Runner up, Nina Lövell. Grattis Nina, bra jobbat!

Pieter från Imibala, vann andrapriset och också priset för lägst antal slag, 79 slag!!

En härlig dag, men utmattande, så trötta vi var och Stefan och jag spelade inte ens golf. Tack snälla alla för all hjälp, allt stöd, all support, allt engagemang och alla bidrag och frikostiga donationer. 

Stefan fyller år och några till!

Den 23/1 är det Stefans födelsedag och med födelseår 1945 så blir det faktiskt 77 år. Men sen är det ju så här att är man fortfarande mörkhårig och grann så ser man en bit yngre ut och det är ju härligt. Man får tacka och ta emot!

Uppvaktning blev det förstås på morgonen med blommor, presenter, kaffe på sängen, ballonger och skönsång. En vacker blå tröja och högst nödvändiga skosnören presentades maken med och se, det blev han så nöjd med.

Stefan, 77 år ung!

Sen bar det sig inte bättre än att Vännerna Agnes och Tor hade ordnat lunch på Longridge av högst personliga skäl (alltså inte för att fira den gode maken) men samtidigt ringde dom speciellt för att fråga om vi kunde komma den dagen. Orsaken till detta var att att man ville säga att ta inget med er, men om ni ville ta något med er, ge istället en peng till Imibala. Då tyckte dom att det var trevligt att vi var där. 

Agnes hälsar välkommen, Tor fixar i bakgrunden. Fint dukat på verandan på Longridge. 

Ett axplock av dom nöjda gästerna. Siv mumsar på en liten förrättskanapé

Mera väl kända gäster, alla iblandade i den kära golfen. Den förenar verkligen. I mitten står vår Jessica, som förresten bor på våran gata i Göteborg tillsammans med sin Rolf. 

Det var verkligen ett så trevligt kalas. Vi hade roligt, serverades god mat och vi fick både sjunga och hurra för Stefan också, vilket ju var jättetrevligt! Tack snälla Agnes och Tor för ett fint kalas!

Broder Ulf bjöd också senare så snällt på födelsedagsmat på Giovannis. Här njöt både Stefan och Ulf en av sina favoriträtter, lever med bacon till födelsedagsbarnets ära.

Två nöjda herrar väntar lugnt på högt skattad lever med bacon. Grattis Stefan än en gång! Själv var jag helt nöjd med kräftstjärtar och pasta.

Även Ulf fyller ju år men några dagar senare, nämligen den 2/2. Då blev han 81 år. Åren tickar verkligen på. Men Ulf gör mycket bra för att hålla sig i form, golf, bridge, gärna tennis och så går han på yoga med mig. Iallafall så hade vi köpt blommor och present till Ulf. Men det blev mycket att göra och blommorna hann vissna innan det blev dags!

Födelsedagen firades istället på Alla Hjärtans Dag den 14/2. Gentilt bjöd Ulf på Valentinsmiddag på Silver Forest Eatery i backen upp mot hans hus. Vi hade en trevlig kväll med god mat och dryck och tom levande musik.

Vår speleman överraskar oss med en oanad talang. Plötsligt dyker han upp mitt i den mörka natten med en säckpipa från långväga Skottland! Exotiskt så det förslår, inte vackrare än det brukar vara men definitivt annorlunda.

Vi som var med och firade, Happy Valentines day till oss också! Saknar så klart en bild på Ulf  men det får bli en annan gång

 Sen har vi ju en födelsedagsgris till och det är ju vännen Lisa, som fyllde år den 21/1 hemma i Kåseberga. Så nu grattar vi Lisa en gång till med lite fina solrosor. Grattis vännen på, kan det vara 72-årsdagen?!!

Grattis käraste Lisa på din dag! Den lilla elefanten trumpetar fanfar!

ImibalaProjektet är igång!

 Dags igen för vårt Imibalaprojekt, där Stefan under slutet november och i december författade både julbrev och Gott Nytt år/Nu kommer vi snart brev till våra sponsorer och också ett eller annat brev till våra blivande Imibala golfcupdeltagare. 

Målet är ju att vi ska samla in 120 000 Rand till våra 100 Barn på ACJ Phakade, vilket innebär 1200 Rand per barn, som går till deras årliga skolutrustning. Detta samlar vi in genom vår Imibala Golf Cup, i år den 6/2, genom golfavgifter, lotterier och auktioner på själva Cupdagen och genom donationer, som är välkomna precis när som helst. 

Med start vecka 2 varje år ger vi oss ut till vingårdar, restauranger och företag för att samla in priser till prisbord, auktioner och lotterier. I år var 10e året, vi trodde 9e men det var fel. Frånsett det så gör våra årliga återkommande besök att vi numera är välkända och det går så mycket lättare. Vi blir igenkända, alla vet att allt går oavkortat till barnen och då är det lätt att ge. 

Här kommer ett axplock av våra fina givare. Vi börjar med Nick på Post House. Sen kommer Muratie, Idiom, Waterkloof och Ken Forrester.

Här har vi landat på Post House med den signifikanta röda postboxen framför. Stefan klappar en av dom jättestora svarta knälutande hundarna.

Här kommer husbonden själv, Nick, fortfarande bekymrad över ett lass Post House viner, som skickades till Danmark via Tyskland och som befanns inte vara helt bra. Får se hur det löser sig. För övrigt går affärerna riktigt bra.

På väg in mot Muratie. Vi går genom frodig grönska. Vilken trevlig vingård det är, med konstgalleri, med anor från slutet från 1600-talet och med en unik interiör. Se bara nästa bild.

Ett fönster i vinprovningen. Sällan ser man såå mycket damm någonstans. Det ar säkert suttit där sen 1600-talet. Detta år har Muratie varit med oss i mer än 5 år. Alltså förärades Jean-Mari, marketing manager, med en rosa fin dalahäst signerad "Proud Sponsor of Imibala Children. Mysigt, hon blev både glad och överraskad, Självklart berättade Stefan sagan och Gustaf Vasa och hästarna för henne. Wisdom, Strength and Endurance!

På Idiom hälsas vi av den soldyrkande människostatyn, som breder ut sina armar för att välkomna världen, så vacker.

Stefan på väg in på Idiom. Här hade vi i år turen att träffa Silvana Bodega, som tillhör den italienska ägarfamiljen. Hon bestämde sig raskt för att utrustning till Imibala skolbarn är en mycket bra och hedervärd sak att sponsra. Nästa dag kunde vi hämta tre röda fina presentkassar att ställa på prisbordet. Man tackar!

På Waterkloof träffar vi Miranda, sommelier. Tidigare har vi träffats på Cavalli. Claudia, vår kontakt på Waterkloof har som alltid lovat att sponsra oss. Miranda berättar att hon trivs jättebra, att hon bor i Nomzamo nära ACJ Phakade med syskon och familj och 11-årig dotter. Kul att träffa denna trevliga tjej igen.

Här kommer ännu en trevlig tjej, Adri på Ken Forrester. Pigg och alert möter hon alla besökare i receptionen och Ken Forrester sponsrar så klart Imibala. Adri berättar om functions på Ken Forrester. Gående bord med Harvest Table kombinerade med vin provning. Lät trevligt, tyckte vi. Ännu trevligare vore förstås om vi fick titta på deras fina hästar också.

Förutom att åka runt, så gäller det att hålla koll på allt vi så generöst får, skriva upp, tacka, konfirmera etc. Numera tar administrationen längre tid än själva besöken ute hos människor. Därmed inte sagt att besöken inte får ta tid. Det får dom verkligen. Självklart är det så roligt att träffas iallafall en gång om året, förstå hur folk har det och hur allt fortlever och frodas eller inte. 

De sista dagarna före själva cuppen fixar vi alla prislistor och det är inte få. Det ska vara prislistor för dam, herr och lag, för närmast hål och lägst antal slag. Dessutom för lotterier och auktioner. Det tar lite tid men går samtidigt enormt mycket fortare när man gjort det förut. Vi skriver flödesschema för alla hjälpredor, för alla spelare och för klubbens restaurang och personal. Målet är att alla ska veta i god tid före eventet vad dom ska göra och har dom har ansvar för. Så flyter allt så lätt och fint på själva dagen och det är så skönt! Då kan vi bara ägna oss åt att ha trevligt och njuta av dagen!

I år har Strands golfklubb anställt en Eventsmanager, Gigi. Det tror vi är mycket bra och det visade sig att allting fungerade faktiskt väldigt bra. Tom maten på Strand var god denna dag, den 6/2, när cuppen gick av stapeln. Tummen upp!

 

31 december 2021 och första-andra veckan i Januari

 31 december = nyårsafton 2021, Happy New Year!! Vad gjorde familjen då allihopa! Jo, jag och Stefan satt hemma vid poolside och hade det skönt. På kvällen var vi tillsammans med Ulf och Sophia, Martin, Hampus och Svante bjudna hem till vår kompis Mirre, som också hade en son med fru och tre barn på besök.

Nyårsaftons förmiddag, häng vid poolen.

Vi hade en riktigt trevlig nyårsafton, knytkalas hemma hos Mirre men jag tog bara 2 bilder. En på småknoddarna ovan, varav vi känner två, Hampus och Svante. En massa misslyckade videos har jag däremot till ingen nytta. Så kan det gå, Gott Nytt år allihopa!

Den andra bilden var på Ulf, som var överlycklig över sin nya telefon med tre jättekameror.

Den här bilden kommer från första veckan i januari. Den 5/1 har vi kalas hemma hos oss och här står vi alla och vinkar till "absent friends"

Miriam och Peter hade besök av nästan alla Miriams syskon utom en brorsa, osäkert vem. Och så alla barnen förstås. 

Bad i poolen, brorsor med flera i bakgrunden. 32 grader, ungarna kan ligga i så där 4 timmar, underbart med varmt vatten!

Mera vatten och vågkonst, Vienna och Valeria är där, kanske med sina stora kusiner

Åsa och Johannes i soffan, kanske det är Isak, som vilar tryggt i stolen. Poolside umgänge är ju   alltid trevligt!

Peters legolådor har kommit och så klart allt som fanns i deras Shurgaardförråd i Göteborg. Säkert innehöll detta lass mycket överraskningar, ett antal trevliga stunder och mycket förvånade utrop. Och legot var ju mysigt för hela 3-gänget, kul! 

Lisa och Ola med hela familjen var på väg till Thailand med start på resan den 31/12.

Kommer vi iväg eller inte? Ja, det gör vi, 7 negativa PCR-test finns men så ska man göra om, när man kommer till Thailand. Är PCR-testet då positivt måste man sitta i karantän i 10 dagar. Skrämselhicka kan man få för mindre, eller hur?

Fixat, alla 7 kom in, helt underbart bra

Vad gör vi nu hela veckan? Ja, en sak kan man göra nästan varje dag och det är att få massage. Underbart skönt och mysigt. Träna och bada kan man också göra varje dag. 

Sen kan man förstås ta lite fina kort på varandra. Osäkert vem som gjort detta, kanske mama Lisa. Så fina är ni allihopa, Viola, Vera, Vilda och Viggo längst ner! 

Mahnaz på besök!

Mahnaz kommer från Iran men har bott i Sverige i många år. Hon arbetar på Östra sjukhuset som psykolog och har där lärt känna och är god vän med flera av mina Syster Yster kompisar, kanske framför allt med Gunnel. Mahnaz bor dessutom på Wadmansgatan i Göteborg, alltså runt hörnet från oss på Engelbrektsgatan.

Men nu är Mahnaz i Kapstaden, tillsammans med sin dotter och hennes sambo. Dottern är gravid och tanken är att mor och dotter ska ha tid att verkligen umgås och rå om varandra här nere medan den blivande pappan vindsurfar varje ledig sekund.

Jag har träffat Mahnaz en gång tidigare men nu kommer hon och hälsar på och vi umgås intensivt i två dagar. Vi planerar för sightseeing och jag försöker visa en del av det Sydafrika, som man kanske inte ser så mycket av som turist. Så länge sedan det var vi hade gäster. Jag saknar det verkligen. Kul att få chansen att resa runt och se att allt är som det ska och att världen börjat leva upp lite efter Corona. Så jättekul att du kom Mahnaz!

Det första vi gör är att sätta oss i bilen, Mahnaz hyrbil och Mahnaz kör så klart. Tufft, hon var inte van att köra manuellt och hade inte kört vänstertrafik på länge. Men det gick bra, några "hickups" på vägen, lite oj då, men bra gick det och helskinnade kom vi fram överallt där vi tänkt! Bra jobbat!

Vi åker till Sir Lowry`s Pass village så att Mahnaz får se en kåkstad på nära håll. Den är inte stor, ganska så snäll och här har jag varit många gånger. Självklart blir det så uppenbart vilka olika förutsättningar vi har här nere. Jag berättar om Maria och Emily och deras familjer. 

Vi åker till Gordons Bay och Strand, ser hur massor av människor i olika kulörer har det bra, plaskar, badar och picknickar där nere. Vi går en promis på Strands strandpromenad, går ner och känner på Strands fina, klara vatten. Vi kör tillbaka till Somerset West, kör Bright Street och jag berättar om vårt engagemang på Imibala och sen fikar vi på Fiore. Denna lilla pärla, som ligger så lummigt och fint bland alla blommor. Men vad har hänt med stället, kaffet var gott men det var nog det enda, tyvärr. 

Selfie på Fiore

Ingången till Fiore, tropiskt och trolskt

Vackra vingården Lourensford står näst på tur. Anton Smit finns här med sina mycket vackra skulpturer. Man kan nästan inte se sig mätt på dom. Grönskan runt om ökar intrycket av det sköna. Vi promenerar, njuter, har det bra.

Sköna, självsvåldiga, egna flickor!

Vilande yogaflicka

Konstnär Anton Smit

En tripp till Stellenbosch, 2 mil bort, blir nästa. Staden, där antalet unga universitetsstuderande, 40 000, är lika många som de som bor i Khayamandi, kåkstaden som välordnat klättrar på slänterna i utkanten av Stellenbosch. Khayamandi utvecklas verkligen, husen ser mer och mer välskötta och välordnade ut och människor verkar ha det bra där. Så finns det också en inofficiell borgmästare, Madiba, som har mycket västerländska idéer om ordning och reda, som startar företag och som gör mycket för att skapa ett bra fungerande samhälle.

Vi går på mysiga gågatan Church Road, tittar lite i affärer, kollar presenter för Mahnaz att ta med hem, fikar lite, har det bra, njuter av stadslivet och alla vackra Cape Dutch hus med sin mjuka former och sina vasstak.

Solen börjar gå ner, dags att åka hem till Stefan och äta middag. I morgon har vi planerat för en utflykt till Goda Hoppsudden, alltid lika mysigt, tycker verkligen att den kustremsan är så vacker.

Mitt mellan jul och nyår är detta. Köttfärssås och spagetti, en av husets favoriträtter till middag

Vi har en trevlig kväll tillsammans. Mahnaz berättar delar av sitt livs historia, om studier, äktenskap, sin vackra dotter och livet till Sverige och i Sverige. Hon är både sjuksköterska och psykolog, hon har helt säkert kämpat.

Nästa morgon åker vi mot Goda Hoppet längs östra sidan av udden. Den som vetter mot vår bukt, False Bay. Vi åker längs Khayelitsha, Kapstadens enorma kåkstad, där vår vän och krukmakare Theo nyligen blev knivhuggen, när han skulle låsa upp dörren till sitt hem. Han klarade sig men låg på sjukhus ett antal dagar. 

Där Khayelitsha slutar så börjar Muizenberg, surfarnas mesta ställe här på östra sidan. Fina St James kommer därefter med sin tidvattenpool och färgglada badhytter. Här hoppar vi av, man måste bara kolla och känna på vattnet här också. 

St James, här är det nästan alltid mycket folk. Vattnet i False Bay är också mycket varmare än i Atlanten

Här kan man ana sig till att detta är en tidvattenpool. En fyrkantig cement- och stenbarriär gränsar av mot havet. Vågorna kan komma in, vattnet byts hela tiden men strömmarna oskadliggörs av barriären. Man åker inte med ut igen, skönt!

I pittoreska Kalk Bay fikar vi och kollar i affärer. Cappuccino och en underbar morotskaka inmundigas på "Vita" caféet med bästa utsikt på allt som händer på huvudgatan. Tiden går så fort bara. Plötsligt inser vi att oj då, dags att åka vidare ut till udden.

I Kalk Bay träffar vi denna exotiska och mycket trevliga medicinman. Han sålde örter och läkeväxter plockade uppe på berget bakom oss. Där bodde han i en grotta, sa han, som trots säckväven, såg väldigt ren och fin ut för att verkligen bo så basalt som i en inbuktning i berget. 

Som vanligt är det mycket trafik på denna lilla smala väg men det lossar lite och med god fart passerar vi Fisk Hoek och Simonstown. Vi hinner inte med pingvinerna i dag utan nu är det målet som gäller. Vi kör in genom grindarna till Goda Hopps uddens Naturreservat efter att Mahnaz som turist betalat en rundlig summa i inträde. Eftersom jag har permanent Residency så kostar jag kanske bara 1/3 så mycket. 

Men roligt att komma in, mycket folk är det och fullt på parkeringen. Vi köper vatten, det är en varm dag, och påbörjar färden upp mot fyren. Faktiskt blev vi lite andfådda i värmen, kanske inte så konstigt, men upp kom vi. Underbar utsikt som alltid, lysande klart blått vatten och nästa, Arktis!

Halvvägs uppe, en liten bit kvar. Bakom ser vi en av de vackra stränderna med sin magiskt vita sand.

Vi kollar kartan och bestämmer oss för att åka samma väg tillbaka mot Kapstaden. Vi ska till Mariners Drive på Woodbridge Island, norr om Kapstaden. Här bor Mahnaz och jag blir hämtad där av Stefan, för vidare färd hem mot Somerset West. Allt går bra, men vi är så sena så vi hinner inte stanna och äta i Kalk Bay som planerat. Istället hoppar vi av i Fish Hoek för att hitta både en toalett och lite take away. Toaletten hittade vi på en litet obskyrt ställe där en mycket vänlig man visade till toaletten. Mahnaz kommentar var: här skulle jag aldrig fått gå in för min dotter. Men, nöden har ingen lag, snart var hon på väg in också. Som nästan alltid i Sydafrika så var toaletten också så ren och fin. Lite take away fick det bli på Woolworth, ost, kex och kycklingklubbor, mycket gott.

Sent omsider letade vi oss också fram till Woodbridge Island precis längs Atlantkusten. Här blåste det ordentligt, säkert mycket bra kitesurfingställe. Stefan hade kommit. Allt gott, tack Mahnaz för två trevliga dagar, så kul att fara runt lite och bara njuta och ha det bra.