Golfresa till Hermanus

Det börjar med att broder Ulf vill åka ut, spela lite golf och se sig omkring. Han pratar med goda vännerna Kerstin och Rolf och snabbt och lätt är sen en tripp till Hermanus arrangerad. Vi får följa med och lördagen den 20/11 bär det av. På Mulligans B&B i Hermanus checkar vi in, njuter en GT, möter övriga vännerna och konstaterar att här bor man bra. Rolf och Kerstin har bott här förut, för oss, Mirre och Ulf och för Christina och Kjell är allt nytt. För 700 Rand per person och natt får vi husrum och frukost, perfekt. Dessutom på bästa läget, vid 27e hålet på Hermanus Golfbana. 

Middag intas på en riktig pärla, La Pentola, nere i Hermanus centrum. Mycket god mat, som serverades rykande het! Jag åt en pasta med räkor, bläckfisk och musslor, så gott! Och trevligt hade vi. En del såg dessutom en val plaska runt lite längre ut i viken.

La Pentola, här har vi ätit, är mätta och nöjda och väntar på vår Tuk Tuk taxi för att ta oss hem i mörka natten.

Inne på La Pentola. Mirre och Ulf hamnar i en sluttande soffa, som med ett vant handgrepp justeras till bättre sittvänlighet av vår kompetenta servitris.

Nästa morgon är det inget strålande väder. Vi ska åka till Ganzbaai GK, som ligger 4 mil från Hermanus. Den är Sydafrikas sydligaste golfbana. Vi kommer fram efter att ha letat oss fram på små och omärkta vägar. Inga skyltar till Ganzbaai GK så långt ögat kunde nå. Det blåser ordentligt och regnet hänger i luften. 

Väl framme tas vi emot, betalar 170 Rand var för att spela 9 hål. Det är en linksbana och vi kan se på långt håll att detta är den tufsigaste fairway vi sett sen vi besökte vår kära hemmabana, Figeholms GK i juni i år. Det besöket var den första och enda gången 2021.

Mirre, Kerstin och jag. Vårt enda kort från Ganzbaai GK, lika suddigt och tufsigt som banan.

Men trots allt, buskar och häckar gav ganska mycket lä. Regnet varade bara en liten stund. Mycket få bunkrar och vattenhinder förgyllde tillvaron något. Vi spelade våra 9 hål och hade man bara tillräckligt med kläder på sig i kylan var det ganska OK. Nu har vi iallafall spelat på Afrikas sydligaste golfbana! En gång och aldrig mera!

Vi tog en fika före avfärd. Somliga förgyllde kaffet med en Jägermeister, som satt fint i kylan. Allt var billigt. Ett gäng gubbar satt i inre rummet och drack öl eller annat starkt och gott, säkert hängde dom där mest varenda dag.

Dags för lunch, det blev på Rosemary´s restaurang i Ganzbaai. Inte så tokigt, vi åtta var de enda gästerna och säkert förgyllde vi Rosemary´s dag med vår närvaro. Kvällens måltid intogs på Harbour Rock i Hermanus Nya hamn. Mycket trevligt och gott men inte så  gott som på La Pentola. Den var oslagbar. Barbro och Bengt-Anders, ännu ett par från Göteborg, dök upp för att vara med på middag och golf i morgon på Hermanus.

Gänget på Harbour Rock. Precis utanför slår vågorna in mot hamnpiren. Härifrån utgick vi när vi åkte ut på valsafari för två år sedan.

Mulligan drivs av Yvonne och Paul, som ni ser här i full aktion bakom bardisken.

Paul är musiker och Stefan lånar raskt hans gitarr och spelar med både känsla och bravur, som alltid.

Bengt-Anders, Ulf, Kjell, Mirre och Stefan i soffan på Mulligans bar.

Kerstin, Christina och jag mår fint efter kvällens utsvävningar. I bakgrunden syns Pauls samling av Beatlesfotografier. Paul hade också gjort ett hole-in-one på Hermanus. Den bollen satt monterad i en tavla på barväggen.

Efter en sista natt på Mulligans är det dags för resans höjdpunkt, att spela golf på Hermans golfklubb. Jättefin golfbana som består av tre banor, östra, norra och södra. Lite förvirrande att få golfklockan att fungera för övrigt fungerade allt bra. Den var vacker med mycket planteringar, ondulerade greener och fairways och trång och tricksig på många sätt. Själv spelade jag inte på topp och tyckte att banan var svår. Det var jag den enda som tyckte så det var den säkert inte.

Hermanus GK, här bred och fin. Rolf har precis slagit på fairway.

Söta små springbookhjortar kan man se överallt.

Mulligans B&B vid 27e hålet. I lusthuset intogs vår GT vid ankomsten.

Dock, även den prövningen tog slut och sen går man vidare mot nya djärva mål. Jag spelar gärna där igen så det bådar gott för framtiden.

Det var en riktigt trevlig helg, så mysigt att åka väg på en tripp tillsammans med glada människor. Tack Ulf, Kerstin och Rolf för att ni arrangerat detta så bra!