Välkommen till min nya bloggdagbok, elfte året!

I dag är det 23 september september och året är 2021. Tiden går fort och en del av detta är förstås ett covid 19 ansvar. Ju mindre omvälvningar och förändringar man har i sin vardag, desto fortare upplever man att tiden går, var det nån klok människa som sa. Säkert sant! Tittar jag tillbaka på bloggen för tionde året, 2020-2021, så är det mycket lugn, mycket skogspromenader och båtturer på ett vackert hav. 

Men nu har pandemin trots allt lugnat ner sig. Mer än 70% av befolkningen i Sverige är fullvaccinerade. Västeuropeérna har också fått sina doser men i Östeuropa är det av olika skäl sämre, likaså i Afrika, troligen mest pga brist på vaccin. I Sydafrika har det vaccinerats flitigt men befolkningen är stor, nära 60 miljoner. Det tar tid. 

I Sverige är alla restriktioner borttagna och i Sydafrika är man nere på level 1 av 5 möjliga. Man måste fortfarande bära munskydd, ta tempen och använda handsprit överallt i Sydafrika, vilket ju går alldeles utmärkt. Stora delar av svenskkolonin ligger i startgroparna för att återvända. Stefan och Ulf ute ner med Turkish Airlines den 12/10 och jag åker den 29/10, en vecka kvar här hemma.

Jag njuter dock i fulla drag av livet i Göteborg. Vissa dagar, som i dag, då skiner solen, det är 12 grader varmt och bara underbart fint med alla vackra lövträd, som prunkar i gult, grönt och orange. Andra dagar är det busväder, blåst och regn, typiskt Göteborgskt höstväder! Då kan man bara vara inne och mysa.

Förutom att coronapandemin så sakta håller på att tyna bort så sliter vi ju med flera stora frågor i vårt vackra land. Miljön och klimatet är ju en övergripande fråga. Just nu är det miljömöte i Glasgow, vet ännu inte vad man kommit fram till. Greta Thunberg med flera ungdomar demonstrerade för klimatets väl och ve i fredags, Fridays for Future, må dom hålla ut! Bla, bla, bla säger Greta, hon är inte imponerad. 

Det är val i Sverige nästa år, klimatfrågan är förstås nummer 1! El-och energifrågan, tätt sammankopplad med klimatet, borde vara nr 2 i vårt kalla land. Vi har elbrist i södra Sverige. Elpriserna stiger, kol och olja används i överkant då sol och vindkraft inte räcker till på långt när. Kärnkraftens slutförvaringsproblem är inte löst men kanske bör man ändå använda våra kärnkraftreaktorer så länge dom är fullt dugliga. Vattenkraften sköter, som jag förstår, mest om norra Sverige. Ett svårlöst dilemma. Vi måste förmodligen bita i det sura äpplet och ändra vår bekväma livsstil, helt enkelt använda mindre av jordens resurser. Hur svårt det än är!!

Ett riktigt stort elände till har vi, unga människor skjuter ihjäl varandra i Sveriges små och stora städer på ett sätt som inte finns i övriga Europa. Kriminella unga människor, andra generationens invandrare, som kommit på kant i samhället, håller på med droghandel, hotar och dödar varandra på ett sätt som är helt obegripligt! Visst försöker poliser i samarbete med andra myndigheter att ta itu med detta men inget tycks räcka till och verkar också göras utan gemensam riktning, mål och styrka. Senast i går dog en 19-årig rappare, Einar, skjuten sent på kvällen i Hammarby sjöstad. Begåvad, fått flera stora pris, men var kallad att vittna i en stor rättegång nästa vecka mot Vårbynätverket. Ett troligt offer för gängrelaterad skjutning, så sorgligt men jag känner att nu får det snart vara nog. Kanske måste flera bli arga! Stackars unga människor och deras familjer, en sån sorg!

Här är vi ute och går en typisk lite regnig dag i Götet. Då möter vi också människor, som på ett  mindre våldsamt sätt och utan skada för andra väljer att leva sitt eget liv.

En av våra rätt så få uteliggare, har bytt soffa och bor nu närmre toaletten, där han är just nu. Det blir tuffare nu när det är höst. Kanske kommer han att vända sig till Stadsmissionen eller andra, där man kan få hjälp med boende och mat men jag tror det inte. 

 Men nog om sorg, vi går över till vardagslivet, som även det måste levas. Innan Stefan åker hinner vi med både att gå till tandläkaren, doktorn och träffa vänner. Som vanligt hinner vi själva inte med allt vi skulle vilja men Ulf, Jessica och Rolf hinner vi iallafall bjuda på fisksoppa en kväll. 

Jessica är ju en fantastisk kock och hon och Rolf, som också är våra närmsta grannar, ställer till med ett stort söndagskalas för Sydafrikavänner i Göteborg. Särners, Backbergs, Ulf, vi och så Sontins och Bärbel med make fick njuta Jessicas goda och otroligt vällagade mat. En liten puttävling blev det också, alltid roligt! Snart ses vi i Sydafrika.

Men innan dess ska jag visa några bilder från Engelbrektsgatan. Vi jobbar på så smått hela tiden att få i ordning. Jag har tex målat insidan av vårt grymt fula badrumsskåp, blev jättefint. 

Köket har blivit hemtrevligare. Vi har satt uppe Lasse Åbergs vänliga gristavla och nästa år kommer det nog upp en hylla på väggen till vänster

Kristallkrona på plats i matrummet. Tack Stefan, så fint du satte upp den.

Vi har hängt tavlor i vardagsrummet. Alla har ett minne med sig. Nån tavla kommer från Italien och Piazza Navarone, en annan från Hongkong, en tredje från Södermannagatan i Stockholm osv. Delar av våra liv hänger på väggen. Det känns bra!

Blommor på balkongen, det är verkligen extra fint! Kanske jag låter murgrönan vara kvar när jag åker till Sydafrika på fredag, vi får se?