Träff FOFIH 25 augusti och Holmåkraträff 2 september!

Visst är det kul att träffas!  FOFIH är speciellt! FOFIH betyder "För Oss Finns Inga Hinder" vilket är helt tokigt för nu för tiden finns det hur många hinder som helst men vad gör väl det?

Det finns en sak, som är absolut rättvis! Även om vissa gör sitt absolut bästa att dölja det, så blir vi alla äldre och då strular livet till sig. 

Så här kan det ju strula till sig! Teknikstrul!

Efter 70 har det strulat mer för vissa av oss tex Inger har varit sjuk på många sätt men detta år träffas vi i Varberg och Inger är med! Åke har ont i sin rygg men är också med. Men det  strulade till sig akut för Lotta och Anders i Skärhamn dan före vår träff. Anders fick Covid19 och då får man såklart stanna hemma. 

Anna och Lennart kom, speciellt glada i hågen, då de samtidigt som de träffar oss, ska träffa Erik, deras yngste son och vår golfspelarvän, och hans Therese och deras nyfödda baby, vilken glädje! Stefan och jag mår bra, peppar, peppar, ta i trä! Säger detta med största ödmjukhet, livet kan svänga runt helt otroligt fort. 

Tre på plats, Tjotti, Anna och Cho-cho Brown

Finaste bilden skickades till Lotta och Anders

Men vi träffades på Hotell Havanna och åt en god lunch och sen blev det kaffe och äppelpaj hemma hos Inger och Åke. Mycket minnen från långt tillbaka och inte så långt tillbaka, kärt att ses, vi saknade förstås Lotta och Anders men om inte förr så ses vi nästa år.

Holmåkraträffen 2/9 för oss barn som växte upp i Holmåkra har vi haft en gång tidigare år 2009, för 13 år sedan. Önskemålet att vi skulle ha en till träff bara växte i styrka och till slut var det dags igen. Sol-Brith, Monica och jag var festkommittén, som till slut tog sitt ansvar. 

Kort bakgrund, Holmåkra består av några hus och en bondgård, som ligger längs Holmåkravägen mittemellan Björketorps by och Surteby Kyrka. Här bodde vi 6 barn, Lena, Inger, Monica, Jan, Tommy och Bertil i mitten med föräldrar mamma Alice och pappa Uno. Vi flyttade in år 1950. Då fanns bara vi flickor, pojkarna kom till i Holmåkra.

Närmsta granne var Kenth, Sol-Brith och Elvor med mamma Sylvi och pappa Gunnar. Tvärs över vägen bodde Britt-Karin, Lars-Erik, Olle och Lillen med mamma Edit och pappa Allan. Uppför backen bodde Ingegerd med 2 äldre systrar, som vi knappast kände. Ingegerds föräldrar, Thyra och Joel, drev Försäkringskassan i Björketorp. 

Mitt bland dessa hus låg Lennart och Ann-Maries bondgård, där vi ungar hängde mest hela tiden. Jättesnälla människor, Lennarts mamma, tant Anna bodde också där, lagade mat och bakade kakor, hade alltid förkläde på sig. Alla mammor var hemmafruar, vår pappa drev Frans VVS, pappa Gunnar var snickare, Pappa Allan var lite månskensbonde men hade säkert ett annat jobb också

Två av Holmåkrabarnen är döda, Lars-Erik och vår yngsta bror Bertil. Bertil hade Downs Syndrom, men var alltid med, han och Lillen var lika gamla, Lillen och Bertil var kompisar. Oj, oj, så många historier om Bertils framfart. Han lärde sig skriva sitt namn, han lärde sig cykla och simma och spelade trummor i timtal. Han gick på alla fotbollsmatcher i Björketorp, betalade aldrig, hängde med grabbarna i omklädningsrummet. På senare år fick han allt som oftast ont benet och för att det onda skulle gå bort, så ville han alltid ha en hutt dvs nåt med alkohol i och blev förstås alltid bra på en sekund. 

Mina bröder, mest broder Jan, hängde mycket hos Lennart, jagade möss med finess där uppe. Fullt med musungar i fickorna. Vi gallrade betor i ändlösa rader för 25 öre raden och Lennart lurade i oss att på en speciell planta med runda små blad växte det pengar. Vi gick på det, länge!

Ingegerd kom nerför backen med sin dockvagn och skulle leka, mest med Sol-Brith eller Monica. Själv var jag jättetråkig och läste mest. Men tyckte nog att jag för det mesta hade det bra ändå.

Tio av oss 12 kunde komma, vi saknade Britt-Karin och Jan men vi andra tyckte allt att vi hade det väldigt trevligt, se bara på bilderna här. 

Festkommittén, Sol-Brith, Inger och Monica, vi träffas upp vid Navsjön, vår badsjö, där alla vi ungar har badat otaliga gånger. Vi har suttit blåfrusna i våra rosa mamma-sydda badrockar och mumsat på smörgåsar med honung på efter att ha badat i timmar. Ibland med någon vuxen som passade oss, ofta fick vi nog klara oss själva.

Elvor, Sol-Brith och Monica i solens sken framför Navåsstugan.

Lillen, Olle och Tommy hade mycket att prata om. Elvor, Lillen och Tommy kommer att bjuda in till ny träff om två år, Elvor är sammankallande! Lillen berättade om när han kom upp till Navsjön med Bertil och Bertil skrämde honom så när han bara sprang ut och hoppade i. Han hade lärt sig simma och det visste inte Lillen, som trodde han skulle drunkna.

Lena och Kenth är lika gamla och gillade varandra, både förr och nu. Ingegerd lyckades jag inte fånga på bild, hon kom lite senare. 

Summa summarum så hade vi en mycket trevlig träff. Kul att se att alla mår bra och har det gott. Jag fick tips om att man kunde gå med i en Facebook-grupp "Vi som bott/bor i Björketorp", en grupp med 430 medlemmar, där man kan gå in och kika lite.