Kimonoutställning på Världskulturmuseet!

Det börjar med att vi ska ha bouppteckning för vår mamma Alice. Och det har vi hemma hos Jan och Christina på Enelyckan. Så blir det då ett avslut, vi avslutar det ekonomiska. Vår kära mamma är också på plats och ligger fint bredvid vår pappa Uno och bror Bertil. Gravstenen, den vackra grå får just nu mammas namn ingraverat och bladguldet fräschas upp. Det känns bra för alla oss syskon, vi har pratat mycket om vår uppväxt, vår familj och våra föräldrar. Vi har alla haft det bra och också väckt mycket minnen genom att titta på kort och prata med varandra. Nu är det över och våra liv går vidare.

Och då, efter lite diskussioner och koll på vädret så bestämmer vi att fredag den 22/10 är en excellent dag för en utflykt för Lena, Monica och Christina. Dom kommer till Göteborg och hälsar på mig, vi går på kiminoutställningen Från Kyoto till Catwalk på Världskulturmuseet. Den är på turné från Victoria och Albert Museum i London. Sen ska vi också äta god fisk någonstans.

Sagt och gjort, systrar och svägerska tar bussen in och strax före 11 är dom här, så trevligt! Jag har bullat upp med champagne, smörgås med dansk leverpastej, kex med god skinka och blåost och lite glass med choklad och nyskuren apelsin. Det gick alldeles förträfflig att dricka champagne före kl 12. Det är som att gå på bio med Viola direkt efter frukost, det är bara kul!

Här är vi med vår goda champagne, så bra vi mår!

Mellan kl 13 och 14.30 är vi inbokade på Världskulturmuseet. Allting bokas. Även om restriktionerna har släppt så vill man ha koll på att det inte blir för mycket folk. Så vi krånglar oss in med hjälp av en CRreader. Och vilken fantastisk utställning det är. Så vackra broderade, tryckta, vävda tyger och vilken historia dom har att berätta. 

Lite bakgrund: Kimonomodet blomstrade i Japan under Edoperioden (1615-1868). Eran präglades av tillväxt, urbanisering och politisk stabilitet. Kyoto var kreativt och centrum för tillverkning av kimonos. Fokus flyttades snart till Edo (nuvarande Tokyo), varifrån perioden fått sitt namn. Edo var huvudstad för shogun, Japans militära härskare. I början av 1700-talet var Edo den största staden i världen. Edos kultur pulserade av underhållning, glamour och erotik. Mode var en viktig social och ekonomisk drivkraft. Mycket pengar spenderades på kläder. Högt uppsatta kurtisaner kallades för oiran och var mycket berömda. Dom var kända för att vara kulturella, kvicka, konstnärliga men också för sina sexuella färdigheter. Dom bar de mest spektakulära klädesplagg. Kurtisaner var inte att förväxla med geisha, som är utbildade i japanska konstformer och yrkesbärare av kimono. 

En broderad ytterkimono, som troligen bars av en ung kvinna på hennes bröllop, från 1800-1850 talets Kyoto.

Ytterligare två bröllopsstasser. Den vita kimonon bärs under första delen av bröllopsceremonin. Vitt symboliserar brudens vilja att anpassa sig till brudgummens familjetraditioner. Den röda är en ytterkimono och prydd med tranor, som symboliserar ett långt liv. Mycket klädbyten för den unga bruden.

Det här tycker vi om, så mycket skönhet!

Denna kimono är från 1981 och anses vara lite rebellisk.  Svanar, rosor, humlor och svanar är OK men det är en mystisk scen vid fållen som skapar ett olycksbådande intryck. Det skall alltså vara slottet och det schackrutiga golvet som skapar oro?!

Den röda, läckra aftonklänningen är gjord 1932 av en japansk kvinna, Jumi Katsura, som startade Japans första brudklänningsbutik 1964. Det lila och svarta är en kimonkappa, klänning och obi gjord år 1939. Mycket drama i den, tillika i hatten!

Bara vackert! En kimono är ett rakt sytt plagg med midjeskärp, en obi. I japansk klädtradition är kroppen irrelevant. Det är kimonons plana yta, som är viktig. Färg, mönster och teknik markerar status och smak.

Efter en väl förtjänad kopp kaffe, som avnjöts på Världskulturmuseets café så går vi promenad. Det är riktigt blåsigt på Avenyn och vi dras mot oasen Trädgårdsföreningen där det är lugnt och fint och solen skiner på oss. Vi slinker in på Palmhuset där vi ser en glimt av dagens bröllop. Det är grönt, fräscht och lummigt där inne. Inte det minsta dammigt, som jag tycker mig komma ihåg. Bougainvillan blommar därinne men vi fortsätter in i kameliadelen.

Kamelior doftar, en del starkare än andra. Här finns det vita och röda.

Det här tycker vi också om. Härligt med all denna grönska!

Finns mycket som växer högt!

Vi avslutar dagen på Sjöbaren Lorensberg på Lorensbergsgatan 14, ett stenkast från Engelbrektsgatan. Vi åt fisksoppa, som var jättegod och lite skummig. Enligt vår trevliga servitris var den kryddad med vitt vin, konjak, fänkål, vitlök och säkert med mera som jag inte kommer ihåg. Till detta ett gott vin! Vi mådde mycket bra och hade det så trevligt. Tack kära systrar och svägerska Christina för en jättetrevlig dag tillsammans!